STREJKANDE FÅR SPARKEN
SANTA CRUZ EN TYPISK AMERIKANSK HISTORIA
1894 ÅRS BRAND – EN VÄGDELARE
1955 ÅRS ÖVERSVÄMNING – EN VATTENDELARE
SANTA CRUZ SVAR PÅ ALMSTRIDEN
JORDBÄVNINGEN ETT RIKTIGT RAS
THE MALL SOM MALL
GILROY – GARANTERAT VAMPYRFRI HUVUDSTAD
AVSLUTNINGSVIS

Välkomna till ett nytt nummer av Prärie-Nytt! Denna gång blir det en Santa-Cruz-special, följd av en kort utflykt till Gilroy, som måhända är historiens mesta huvudstad.

Strejkande får sparken

Under hela vintern har omfattande strejker bland universitetets lärarassistenter (teaching assistants, TA:s) varit en följetong i media. Redaktionens mobil har fått ständiga varningsmeddelanden (Alert! Alert!) om att demonstranter samlats vid UCSC:s bilinfarter och med tjo och tjim hindrat trafiken. “Teaching assistants” är studenter, ofta på master- eller doktorandnivå, som mot betalning hjälper lärarna med att kopiera tentor, ordna powerpoint-presentationer, rätta tentor och bedriva tråkiga forskningsuppgifter som lärarna inte vill göra själva. Striden vid UCSC har handlat om ersättningsnivån som studenterna tycker är alltför låg med tanke på det höga kostnadsläget i Kalifornien. En TA som arbetar 50% tjänar $2435 i månaden (dvs cirka 23 400 kr vilket nästan exakt motsvarar medellönen för en svensk universitetslektor, 46 793 kr vid heltid). De som fått bostad på campus (vilket tar ett par terminer att köa sig till) betalar $2 154 per månad, men då ingår alla måltider. En etta utanför campus kostar i genomsnitt $2 013 och då ingår förstås inget käk. Till detta kommer universitetsavgifterna som för kaliforniska medborgare uppgår till $14 020 och för utbölingar $42 034. Böcker beräknas kosta drygt $1 000 per år och den obligatoriska sjukförsäkringen drygt $3 000.
Konflikten började med att assistenterna vägrade lämna in de färdigrättade tentorna före jul. Universitetsledningen var inte så pigg på att sätta sig vid förhandlingsbordet utan satte in polis, som inte plockade fram silkesvantarna. Flera strejkande slogs blodiga under strider vid universitetsgrindarna. Föregående vecka ställdes assistenterna inför ett ultimatum: Lämna in tentorna eller lämna jobbet. På ett stormöte beslöt de att fortsätta sina aktioner och denna vecka fick de sparken. Bernie Sanders har som enda ledande politiker uttalat sitt stöd för de strejkande studenterna, så sista ordet är kanske inte sagt.

Santa Cruz en typisk amerikansk historia

Santa Cruz med sina ca 65 000 invånare är enligt Wikipedia känt för sitt behagliga klimat, sina natursköna omgivningar och sitt utrymme för alternativa livsstilar. Invånarna är också kända, för sina socialliberala böjelser. Allt detta gör Santa Cruz till en på många sätt ovanlig amerikansk stad. Stadens historia, är däremot typisk amerikansk:
Först på plats var urinvånarna, Awaswas-folket (en del av Ohlane-folket). Att kristna dem var det viktigaste målet för spanjorerna när de ville kolonisera denna del av Nordamerika och 1791 anlades missionen Misión de la Exaltación de la Santa Cruz, av franciskanermunken Juan Crespí. (Var den tolfte i ordningen av totalt 21 missioner i Kalifornien.) Följden blev här, som på andra håll, att urinvånarna i praktiken fick tjänstgöra som slavar med att sköta missionens jordbruk med mera, och att många dog i för platsen nya sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig, och som det inte fanns motståndskraft mot.
När Mexico tog kontroll över Kalifornien 1820 lades missionen ned. Santa Cruz var mer eller mindre utplånad som stad då – boom! – ett guldfynd gjordes 1848: Samma år förlorade Mexico Kalifornien med flera delstater och Santa Cruz blev amerikanskt. Redan året därpå fanns inom ett och samma kvarter fyra bordeller och tolv saloons utmed Front Street, som löper jäms med San Lorenzo River.
Guldruschen blev relativt kortvarig, och efter stadens sammanslagning med grannbyn Branciforte utvecklades i stället jord- och skogsbruket, jämte fisket och handeln. Redan på 1860-talet kompletterades dessa verksamheter med badturism. En utveckling som peakade vid sekelskiftet 1900, med tillkomsten av stora strandhotell och Santa Cruz Boardwalk 1907 som vi berättat om tidigare här i Prärie-Nytt (Nr 49).
Santa Cruz stadskärna har vid flera tillfällen under åren hotats av undergång, bland annat genom stadsbrand (1894), flodöversvämning (1955) och jordbävning (1989). Men Santa Cruz har inte gett upp. Efter etableringen på 1860-talet har staden återhämtat sig efter varje motgång, och dagens flanörer går på samma gator som då.

1894 års brand – en vägdelare

Varje gång som Santa Cruz har återhämtat sig från dessa katastrofer, har staden emellertid förändrats på något sätt. Efter stadsbranden 1894, flyttades huvudgatan ett kvarter in från San Lorenzo River till Pacific Avenue. Där kunde affärsidkarna också få större butikslokaler. Den tidigare huvudgatan – Front Street – blev Santa Cruz Chinatown och en bakgata för spel och dobbel.

1955 års översvämning – en vattendelare

San Lorenzo River svämmade över sina bräddar dagen före julafton 1955. Chinatowns bebyggelse dränktes och en av stadens supersnygga streamline modern-biografer – New Santa Cruz Theatre – blev så förstörd att den fick bomma igen. För staden blev översvämningen en förevändning för att riva bort slum, och istället bygga nytt på attraktiv stadsmark. Eftersom staden drabbats av en översvämningskatastrof, fick den också federala pengar för nybyggnaden: En stor parkeringsplats omgiven av ett U-format köpcentrum (arkitekt Ernest Kump & Associates 1964-65, mer om denne i PN Nr 53) samt ett jättestort P-hus i betong (George Knolte Designs and Construction, 1972) på downtown-sidan, och på andra sidan floden ett nytt kommunhus i tidstypiskt brutalistisk stil (Rockwell & Banwell, 1968).
Flodens strandkanter gjordes i samma veva om till en terrasserad stadspark i “naturalistisk” stil (Royston, Hanamoto, Mayes & Beck, 1963). Parken sträcker sig, precis som floden, hela vägen till Santa Cruz Boardwalk och havet.

Santa Cruz svar på Almstriden

Översvämningen 1955 föranledde rivningen av 126 bostadshus, 39 verksamhetslokaler – och starten på en bevarande-debatt. Varför riva, när det går att renovera? Debatten tilltog i kraft under hela 1960-talet och kulminerade 1973 med rivningen av en diversehandel från 1880-talet i nyitaliensk stil. Bevarande-aktivisterna hade före rivningen drivit frågan till domstol men förlorat slaget. Effekten blev att de samlade sig till ett mer organiserat motstånd. Bevarandekommittén The City Historic Preservation Commission bildades 1974. Året därpå grundades det bebyggelsehistoriska sällskapet The Santa Cruz Historic Building Survey. När rivning år 1977 hotade en byggnad i zig-zag-modern-stil hade vindarna vänt. Idag står arkitekten Henry A. Mintons Bank of Italy från 1929 kvar på sin plats, i funktionen av mataffär.

Jordbävningen ett riktigt ras

Att bygga om, renovera och bevara gick inte lika smidigt för bevarande-aktivisterna som de hade hoppats. Allt strängare brand-, säkerhets- och byggnadsregleringar försvårade arbetet. När Santa Cruz den 17 oktober 1989 drabbades av ett 15 minuter långt skalv, rasade en stor del av downtown. Ett 20-tal hus totalförstördes – men endast tre människor dog. En bidragande förklaring var att en stor del av downtown tömts på verksamheter för att byggnaderna ansågs vara otjänliga som allt annat än kulturarv och ingendera sidan ville ge sig: Regelmakarna höll lika envist på sitt som kulturarvs-aktivisterna på sitt. De nya hus som på 1990-talet fyllt gluggarna efter de gamla är ofta exempel på tidstypisk, historiserande postmodernism. De har fått samma låga takhöjd som sina grannar, varför downtown Santa Cruz trots allt ger ett ganska helhetligt intryck. Som fond där huvudgatan Pacific Avenue möter Mission hill – kullen där Santa Cruz-missionen finns bevarad – kröner klocktornet från den rivna 1870-talsbyggnaden IOOF (arkitekt John Williams) en stor fontän: Santa Cruz uteliggares tvättfat.

The Mall som mall

I rent forskningssyfte har redaktionen på sistone frekventerat en del “malls”. En mall syftar i samtiden inte sällan på “shopping mall”, alltså ett affärscentrum. Historiskt är det emellertid en plats där det spelades krocket (pall-mall) i skydd av skuggande träd. Till svenska kan det således översättas med esplanad eller promenadstråk. Suburbaniseringen av USA (som behandlades i PN 54) ledde till en avfolkning av stadskärnorna. Ingen ville längre bo trångt och utan trädgård och mattor av villaområden byggdes i städernas utkanter. Redan i slutet av 1950-talet uppmärksammades behovet av att vitalisera downtown också i vår lilla stad Santa Cruz, och ett förslag om att förse den med en mall inkluderades i 1963 års generalplan. Arkitekten Kermit Darrow och landskapsarkitekten Amnell Roy Rydell (Han var för övrigt svenskättling, född i Minneapolis 1915 och flyttade till Kalifornien 1929) förvandlade den centrala gatan Pacific Avenue till mallen Pacific Garden Mall. Biltrafiken begränsades genom att anslutande gator blev enkelriktade, och antalet p-platser på gatan minskade. Tanken var att man i stället skulle parkera på omgivande gator och promenera på Pacific, därav benämningen mall. Träd och planteringar anlades. Någon succé tycks det ändå inte ha blivit och när jordbävningen raserade ett 20-tal hus 1989, tog många av fastighetsägarna chansen och rev allt som uppvisade minsta spricka. De stora träden togs samtidigt bort eftersom de ansågs vara i vägen för fotgängarna. Idag ser det ut som många andra amerikanska downtowns i bättre bemedlade områden. Detaljhandeln har i stor utsträckning ersatts av kaféer och restauranger. Gatan kantas på ena sidan av amerikanska platan-träd och på den andra av körsbärsträd. Och några riktigt fina hus står fortfarande kvar (åtminstone som dekorativa fasader framför nya byggnader).
Stora köpcentra – shopping malls – går det sämre för. Många byggs idag om till bostäder – ett öde som också kommer att drabba Santa Cruz enda större mall inom något år. Liksom i Sverige läggs skulden på näthandeln. Endast butiker som säljer sånt som inte fungerar så bra att köpa on-line, som café latte och draft beer, blomstrar.

Gilroy – garanterat vampyrfri huvudstad

Det finns många huvudstäder i USA, inte bara Washington DC och alla delstatshuvudstäder. Vi tänker då på självutnämnda huvudstäder som exempelvis Olivia, Minnesota: The Corn Capital of the World. 1973 reste staden en 50 fot hög majskolv och proklamerade sig vara denna grödas huvudstad. Blackfoot, Idaho är Potato Capital of the World, Belzoni, Mississippi är Catfish Capital of the World och Detroit kallade sig länge potatischipsens huvudstad. Också Kalifornien har flera jordbruksrelaterade huvudstäder. Redaktionen noterade tidigt kronärtskockans framträdande plats i det kaliforniska köket – som en lite hårdare konkurrent till den allestädes närvarande avokadon. Denna tistelliknande växts huvudstad heter Castroville och firar i dagarna kronärtskocksvecka som en hyllning till den kulinariska läckerheten. Liksom i Italien är små friterade kockor här en uppskattad rätt.

Gilroy, en kort resa från Catsroville, är vitlökens huvudstad, vilket framförallt avspeglas i att det där säljs små plastfigurer med vitlökshuvuden. Gilroy utropade sig till World Capital of Garlic 1980. Det är ungefär lika fjantigt som när Göteborg i en tävling för inbördes beundran utropades till European Capital of Smart Tourism 2020, men förstås inte alls lika fjantigt som när det kommunala bolaget Stockholm Business Region utropade den kungliga hufvudstaden till the Capital of Scandinavia 2006 (som ersatte det nästan lika fjantiga Nordens Venedig). Exemplet Gilroy visar också hur det lokala affärslivet listigt anpassar sig efter skiftande jordbruksförhållanden. Innan det bestämde sig för att lansera Gilroy som lökigt hade staden varit huvudstad för hö och säd 1850-60, tobak 1860-70, frukt- och nöthuvudstad 1880-1900 samt mejerihuvudstad 1910-40. Under glappen 1870-80 och 1900-10 tycks staden märkligt nog inte ha varit huvudstad för någonting. Detta tog den dock igen 1920 med att inte bara vara mejerihuvudstad utan även plommonhuvudstad, sistnämnda fram till 1970. Därefter inträdde ett nytt märkligt glapp fram till dess man bestämde sig för att jaga alla vampyrer på flykten.

Avslutningsvis

Prärie-Nytt avhandlar som ni märkt ganska ofta djur. Dock inte lika ofta som vår lokala TV-station, Central Coast ABC. Den avslutar varje nyhetssändning med Animal Stories: Djurhistorier. Nyhetsankarna Dan Green och Erin Clark anstränger sig verkligen för att hitta gulliga historier att runda av sändningarna med. Avslutningsvis kommer här därför ett ganska gulligt tips på hur man bäst fångar jordekorrar – en plåga i trädgårdarna så här års: Vrid ett blad tuggummi av märket Juicy Fruit till spiralform (det folierade pappret ska behållas på), stoppa ett tuggummi i varje ingångshål som du ser och voilá – jordekorrarna äter upp tuggummit och sticker! Allt enligt vår lokaltidning The Santa Cruz Sentinel, utgiven sedan 1856.

Red.